Livet skall fyllas med äventyr. Våra drömmar leder oss dit ibland. Då och då lyckas man ordna vardagen så att en och annan dröm kan slå in.

Jag vill verkligen rekommendera er, att någon gång resa till Kanada och uppleva ”time of your life” För det är verkligen så det var för mig. Hemma på kammaren kan man drömma sig bort under en jaktfilm, läsa jaktmagasin och med vänner diskutera olika scenarion om hur det skulle vara att resa iväg för att jaga. Men inget av det slår den oändliga resan. Den verkliga resan.

Jag tillsammans med min älskade vän Karin har suttit precis så, drömt oss bort till en jaktfilm, läst om jakt och talat med andra vänner om den stora jakten. Om resan och om äventyret. Nu äntligen var det vår tur.

Arlanda flygplats en tidig morgon. Jag och Karin var lika vakna som ett barn under julafton. Det stora äventyret började bakom den där gaten. Vi skulle snart passera, så snart övriga resedeltagare slutit upp. Man kan säga att jakten förenar. Vilka underbara individer som dök upp. Fantastiska människor som delar jakten lika emotionellt som vi gör.

Planet lyfter och ganska snart springer det fullt av björnar i den stora flygplanskroppen, tankarna är överallt. Dokumentären om Grizzlyman, regisserad av Werner Herzog for som en demon fram och tillbaka. Tänk om man slutar som honom? Uppäten av en björn, eller att man blir lite smått sinnesförvirrad och bor resten av livet i ett tält? Nåväl, i takt med att jag bekantade mig med flygstolen kunde jag snart drömma mig bort bland björnar och ylande vargar. Lägereld och jaktliga samtal under kvällarna.

Efter flera timmar bland molnen landade vi i Vancouver. En häftig stad i ett mäktigt land. Pick-up´s, där fanns det bilar som är som tre gånger så stor som den jag äger själv. Enorma bilar. Vår resa fortsatte efter lite olika vägbyten. Klippiga bergen, nationalparker som erbjöd natur man aldrig tidigare skådat. Bara den upplevelsen är tillräcklig. Naturen längs vägen fram till Fort Sant John tvingade ut oss ur bilen flera gånger. Man ville fånga ögonblicket. Man ville ta med sig vyerna ner i resväskan. Dessutom var jaktbutikerna längs vägen ett paradis. Hade inte varit svårt att spendera någon dag i dessa.

Vi reste med fyra personer som vi aldrig tidigare träffat. Frida, vilken människa, vilken energi och kärlek! Min far hade nog sagt att ”-hon är full i fan” vilket gjorde att vi klickade direkt vi tre tjejer. Vi fann verkligen vår tid tillsammans. Våra liv kändes förgrenade i varandra och vi delade mycket av livet.

Sen hade vi våra älskade Gubbar. Germund ”reseledaren” som planerat allt i minsta detalj. En reseledare av rang! Och Gunnar ”teknikmannen” som hade allt man kan behöva inom teknik och ordnade Wifi på vägen. Jan-Erik, jag säger bara att skulle alla vara som honom skulle världen se annorlunda ut, helt underbar människa med stort hjärta. Som ni förstår så innebar denna resa ”Time Of My Life”

Jag låter bilderna och resan fram till Campet tala för sig. En resa för livet, en resa att minnas…