Bläddrar i mina bilder eller snarare ”minnen” från Kanada. Det är hittills mitt livs resa som jag gjorde för drygt ett år sen.

Att få skjuta en Björn var klart en höjdpunkt av resan, men så tillkom så mycket mer, människorna jag träffar där, naturen och när jag nu sitter och bläddrar genom mina bilder känns det i hjärtat.

Frida som blev en ny jaktvän som jag även träffar idag och Holly som var guide och många mer med henne har lämnat djupa spår och starka intryck hos mig.

Frida och Holly

Sen att få göra denna resa med den vännen som står mig närmast, finns inte ord för det.  Jag är så tacksam och glad över att Karin var vid min sida under detta äventyr, det minnet och den tiden bär jag med mig livet ut.

En kväll på campet tog vi tjejer en spontan fisketur, kvällen var magisk, sjön låg helt blank, jag minns det så väl. Hollys far Loyd gömde sig i buskarna för att skrämma oss den kvällen. Vi visste om att björnar fanns i närheten och såklart var det extra kul att då försöka skrämma oss.

Vi fiskade på och Holly hade även med sin dotter, fantastisk flicka som fann sig i camplivet och var med på fisketuren. Var dock inte så förtjust att ta i fiskarna men hon har en stark vilja som sin mor. En ung tjej som lever och andas detta liv. Ett liv som innebär fullkontakt med en i princip orörd natur.

Vi drog gäddor som det vore strömming, helt galet,  inga större men det nappade hela tiden. Så tiden gick, eller stod stilla är kanske en mer riktig beskrivning. Jag minns att jag njöt till fullo, detta är livet och känner att jag måste skriva om detta nu. Vi lever bara en gång och att leva på minnen är fantastiskt.

Frida, vår nykärlek på resan visade total glädje för varje gädda hon drog och jag kunde verkligen glädjas med henne.

Tiden var det, denna kväll stod den still och jag minns den som igår när jag tittar på bilderna. Detta minns nog Hollys far som en evighet när han legat där myggbiten i buskarna och timmarna gick. På vägen hem ser jag tråden som ligger gömd i gräset, där han skulle dra ut något björnliknande för att skrämma oss. Hans prank gick inte hem, men vad vi skrattade med Loyd den kvällen, han hade inte räknat med att vi skulle vara så länge på sjön.

En kväll och ett minne från Kanada som ligger mig vart om hjärtat!

/Josefin Wallin