Jägarvärlden breder ut sig. Sociala medier strömmar jakter likt ett kärnkraftverk. Man undrar ibland om det kan bli överhettat?

Det är väldigt uppfriskande med nya jägare. Själv uppskattar jag nya jägare, väldigt mycket. Det är roligt att kunna få lära ut något annat än det dagliga livet. Det dagliga livet känner många till, men fram tills nu börjar även jägarlivet bli ett genuint uttryck. Något de flesta människor faktiskt hört talas om. Som en speciell vals om livet genom jakten. Vi håller hårt om denna danspartner.

Men vad är jägarlivet då? Handlar det bara om att nedlägga antal djur? Om blodiga knivar som slås mot skärpstål och en kultur som enbart innefattar ond bråd död?

För mig, om jag skall vara personligt uppriktig, så handlar jakten om det fällda bytet. Jag kan inte påstå, att när man varit ute en hel dag och inte kommit till skott, att det kunde vara detsamma. Att det var skönt att solen var framme eller att det var skönt med frisk luft.
När jag jagar så är min tidiga ambition att fälla de byte jag har för avsikt att jaga just den dagen. En mängd förberedelser. Ofta i kombination med löshundsjakt, drev eller ställande hund. Det är i kombination jakt och hund som ger mig störst tillfredställelse.

  1. Jag läser ofta på medier av jaktliga slag där vi jägare försöker övertala, nästan överbevisa varandra om vad jakt innebär. För vissa tillskrivs jakten epitetet välmående, andra kamratskap och för den tredje är det bara roligt om hunden haft skoj, att den skällt överhuvudtaget.

Varför håller vi jägare tillbaka med vår egentliga uppfattning? Varför tycks det hela tiden vara i kombination med skämskudde när man förmedlar en jaktsituation? Hur många av er jägare jagar utan gevär? Och hur många är osäkra på texthantering om er upplevelse?
Jag tycker intet på någotvis den skall döljas bakom en skämskudde. Den skall istället vara ärlig med stora mått av etik för det framförda resonemanget. I såväl text som bild.

Jag har aldrig tyckt om högmodighet i jakt, att man inte respekterar viltet man fällt. Jag ogillar skarpt de människor som sätter etikett på oss jägare som genuina lustmördare utan den minsta förankring till ett känsloliv. Likaledes ogillar jag jägare som tror att de står över allt vilt och kan göra precis som de vill i vilken given situation som helst.

Då menar jag hur man väljer text och bild i kombination -sociala medier. Det är aldrig någonsin försvarbart att förmedla ett liv man tagit med osmakliga textharanger och bilder som liknar något som trampat på en landmina.

Men att beskriva en jaktsituation, om hur man tänkte och hur man agerade. Detta i ett omfång kring ett fint foto över den situation man tillsammans med kamrater och hundar har lyckats med. Det kan inte bli fel, så länge man själv har nära till förståelse över vad som inte är bildligt och textmässigt okej. Men hur lär man sig det, förutom vad det sunda förnuftet säger?

Se det som ett restaurangbesök, vi äter även med ögonen. En fin tallrik, där maten presenteras i ett smakligt hav av upplevelser för både kropp och själ.
Eller en plastbunke där maten liknas som om någon klämt ut en stomipåse över ytan. Det är där och då du för alltid kommer minnas besöket. Tro mig!

Samma gäller våra jakter, viltet förtjänar att visas på ett respektfullt sätt, därtill hur man agerade och varför, innan och efter ett skott eller uteblivet skott ser jag som en chans att kanske kunna lära ut/lära sig något om jakt. Det bästa med nya jägare är att det finns en sådan jaktlig glöd i deras ögon att man nästan kan bränna sig. Tjejer som killar, män som kvinnor. Gammal som ung.

Det finns så oändligt mycket kunskap kring jakt och natur att det är en skymf mot det vilda om vi inte berättar om den. Men berättar du, gör det då med viltet som utgångspunkt för din och dina kamraters lycka. Jag delar gärna med mig, och jag läser gärna om andras lyckande!
Men bara om den framförs på ett sätt som gör det smakligt utifrån den transparenta ärlighet.

Vår uppriktighet och vår kunskap kan aldrig köpas för pengar. Det är ett kapital av århundrade av intjänat medel som går i arv. Av oss jägare emellan. Låt den spridas vidare.

Med bästa jaktliga hälsningar och en god fortsättning till er alla…

Kristofer Magnusson -Jagiska