Nyligen läste jag en äldre artikel jag fick skickad till mig från en vän. Rubriken var ”Jägare är de lyckligaste”, och innehållet beskrev en undersökning från Bremen Universitets Retspsykologiska Institut som konkluderar med att jägare är mindre depressiva än de som inte jagar, mer samvetsgranna och bättre till att kontrollera sitt temperament.

Är jägare lyckligare än andra?
För mig har jakten i ”vuxen ålder” blivit en stor och viktig del av mitt liv. För tio år sedan tog jag jägarexamen med den blyga inställningen att det skulle kunna vara roligt och intressant att lära sig mer om jakt och därtill umgås med sina vänner som jagar. Jag förstod ganska snart att denna oerhört gemytliga livsföring skulle komma att ta nästan all min lediga tid, och lite till. Jag blev rätt och slätt helt frälst i jakten.

För mig handlar jakten om mer än att skjuta ett djur. Gemenskapen, naturupplevelsen, hundar som ständigt utvecklas, planeringen, förväntningarna som byggs upp, alla sena kvällar där man ger sig ut för att observera det vilda livet, konserveringen av de bästa upplevelserna, maten och inte minst alla känslor. Glädje, besvikelse, passion, frustration, spänning och lycka. Allt är en del av den jagiska livsstilen som så många av oss lever och älskar att leva i.

Att observera och förvalta det levande är för de flesta en större del utav ”jakten” än att döda. Att rädda rådjurskid ifrån första slåtten är en utav flera åtgärder många jägare lägger tid på för att gynna en bärkraftig rådjursstam, särskilt i de områden där de större rovdjuren tar allt mer plats. Då bliver också besvikelsen stor när man ändå hittar en ensam och stressad get på en nyslagen vall. Känslorna inom jakten är många, också utanför säsong.

Jakten är också en intresse som öppnar för ny vänskap. När jag för snart sex år sedan valde att flytta från Norge till Värmland, hade jag naturligtvis få nära vänner i min närmsta fysiska omkrets. Självklart bygger man snabbt upp ett nätverk av goda grannar, trevliga kollegor och andra mysiga bekanta. Men det är främst genom jakten de djupare vänskapsbanden knutits.
Vänskap som vårdas genom att man årligen tillbringar flera hundra timmer i naturen ihop, såväl framför brasan med ett glas vin eller kanske en öl när man summerar en genomförd jaktdag, för att i nästa sekund planera kommande upplevelser. Vänskap som samtidig öppnar dörrar för nya erfarenheter som möjliggör nya och svårare mål. En positiv laganda som utvecklar oss, både som jägare men också som människor. Jag vill tro bestämt att detta bidrar till att vi jägare ”är lite lyckligare än andra”.

Att ha ett intresse man brinner så mycket för gör också att man har goda upplevelser att blicka tillbaka på, samtidigt som man har nya att se fram emot. Att alltid ha något att glädja sig till är nästan en självklarhet för oss jägare. För mig finns det ingen tveksamhet i påståendet om att jakten gör oss lyckligare.

Glad jakt på er!