I höstas blev jag och min man Roger inbjudna på ett par dagars älgjakt av Frans, en god vän till oss. Vi hade förmånen att få jaga på samma ställe i fjol och visste vilka fantastiska marker och jaktdagar som väntade oss. Jag hade sett fram emot de här dagarna hela hösten efter att själv nästan bara själv ha tagit hand om egna jaktgäster. Nu skulle jag själv få vara gäst, någon annan som styr upp och planerar dagarna – så skönt! Och så roligt att få ett par dagars jakt tillsammans med min man! Sedan jag startade jakt företaget blev det slut på min årliga ”älgjaktsvecka”. Den som varit så helig och viktig för mig i 18 år…

Vart jag än befann mig i värden så återvände jag hem när det var dax för älgjaktsveckan i september. Varför? Jo för att umgås med familj och jaktkamrater, få vara ute i skog och mark, få en anledning att sitta på en stubbe i skogen när morgonen gryr, för att få bo en vecka i jaktstugan med de andra och bara nörda in sig i älgjakten helt och fullt en vecka…

Nu var det i alla fall dax för egen jakt och jag var förväntansfull och mycket tacksam för ett par dagar.

 

De här fjällmarkerna hyser mycket älg och att få jaga älg i fjällmiljö är nåt väldigt speciellt. Vi åkte upp på onsdag förmiddag för att hinna upp till samlingen kl.13.00. Vi hann med en såt innan skymningen kom smygande och totalt hade vi 7 älgobs, inte dåligt. Jag fick dock nöja mig med en stunds njutning i solen..Två kor med kalvar och en oxe inne i såten. Tyvärr gavs ingen skottchans denna dag. Efter jaktens slut visade Frans oss ner till stugan vid sjön där vi skulle sova.

Vi eldade lite och gick upp till de andra som bodde i stugorna längre upp på vallen.. Där bjöds det öl och lite snaps för den dom ville och skratten och jakthistorierna var snabbt i gång. Roger hade lagat mat som han bjöd på och lovorden över vildsvins- och hjort grytan flödade.

Mörkret sänkte sig över vallen och efter kaffe och kaka var det dax att gå och sova. Månljuset ledde oss med lätthet tillbaka till stugan.

Efter en god natts sömn var det dax för en ny jaktdag. 8 grader kallt och frost i gräset. Jag blev tilldelad ett bra område 2, 5 timmes promenad rakt ut i kanten av marken. Tre hundar skulle släppas på 3 olika ställen. Väl framme tog jag mig ett pass som jag kände kunde funka bra.

En fin plats i kanten av en stor myr, med vy ner mot ån och vid foten av ett fjället. Jag hade längst att gå så när jag meddelade laget ”framme” körde vi i gång. Pappas hund Ala fick upp ett ensamt stort djur ganska direkt som hon följde länge och väl över myrar, åar och bäckar. Ömsom gångstånd ömsom tyst…

Efter ca en timme ropade pappa på radion att Ala hade riktning längs ån mot mitt håll… Alla sinnen på sin spets. Fullständigt närvarande.
Plötsligt får jag höra att det plaskar nere i ån ca 100 meter nedanför mig. Jag reser mig upp från min stubbe och just då kommer oxen gående mitt i ån för att i några sekunder blotta sin granna kropp och krona i den lucka jag har från mitt pass. Jag tar min chans och skottet går av…han markerar kraftigt men står fortfarande upp och börjar sen sakta röra sig mot strandkanten på andra sidan och jag bestämmer mig för att skjuta ett skott till och han ramlar på stället. Yes!

Det var två år sen jag sköt en älg och detta blev den 9: e i ordningen. Ala var nu redan framme vid älgen och började slita och dra i päls och mule. Jag tog mig glad i sinnet ner till ån för att titta närmare på älgen, räkna taggarna i kronan och klappa om Ala.

Gratulationerna stömmade in på radion från mina jaktkamrater. Vilken glädje! Jag fick invänta hjälp av pappa så jag satte mig vid kanten av ån i eftermiddagssolen med Ala vilande tätt intill.

Vi fick en fin stund där tillsammans vid åkanten i väntan på transport. Gjorde en brasa, fikade lite till och njöt av stunden.