I förrgår kväll gav jag mig ut för att ta en snabbtitt efter någon gris. Klockan har precis passerat tio på kvällen och väderförhållandena är helt perfekta.

Jag går på den ganska så kuperade vallen kanske 50 meter, då ser jag en ensam gris som går med ett gäng hjortar.

Rör mig sakta upp till en höjd och ser flera grupper med hjortar och även fler vildsvin som är ute.

Nu börjar upplägget, är inte bara vinden att tänka på, utan denna perfekta ansmygning jag måste göra för att inte bli upptäckt av någon av hjortarna.

Vet av tidigare erfarenhet att drar doven in i skogen, så töms vallen fort från vilt och så även vildsvinen. De anar fara när hjortarna studsar förbi och försvinner in i skogen.

Detta är ett lyxproblem, att ha för viltrika marker, men det försvårar verkligen skyddsjakten, som vi har krav på oss att sköta.

Bestämmer mig för att ta den första ensamna grisen.

-Nu jäklar! säger jag i min tanke

Tänder en cigg och kollar vinden en sista gång och sätter på mig indianskorna och börjar smyga.

När jag är ca 150 meter från grisen som står ihop med hjortarna reser en smalhind upp huvudet och stirrar åt mitt håll.

Nej! Jag lägger mig och trycker ner huvudet i klövern, och försöker höra om det slår några klövar i marken, men det är tyst.  Vill titta upp men vet att det är då jag kommer upptäckt.

Tur att det inte är några mygg tänkte jag. Efter en stund smyger jag upp huvudet och ser att samtliga djur står kvar och betar.

Grisen står själv, en bit ifrån hjortarna och jag kan konstatera att det är en galt i siktet.

Ca 100 meter kvar lägger jag mig ner tar ett djupt andetag och kramar av skottet.

Tystnaden den fina kvällen bryts av knallen och jag  ser hur vallen töms på hjortar som springer som ett pärlband, även den ena gruppen med grisar ser jag försvinna.

Galten jag sköt på springer en kortare bit över fältet, vägen och in i skogen hör hur det brakar i, och sparkande ljud kommer för att sedan tystna efter några sekunder.

Galten hade gjort ett språng upp i skogen och vänt ner tillbaka mot skogskanten.

Väldigt sällan viltet lägger sig fem meter från vägen. Men där låg den en fin unggalt och det blev jaktlycka för mig!

/Josefin