Josefin berättar om sina senaste dagars observationer. Själv sitter jag i bilen på väg från Värmland till Östergötland. Det är min första semesterdag och förväntningarna ökar i takt med milen. Äntligen framme och efter lite mat och prat är det dags att ge sig ut i spannmålen.

Jag smyger sakta efter Josefin och ”Kitte”. De är båda duktiga och erfarna vildsvinsjägare som lägger många timmer i åkrarna på ”uppdrag” från lokala bönder utanför Åtvidaberg. Vi stannar ofta och lyssnar. På vissa ställen är spannmålen säkert en meter hög och det är svårt att se vildsvinen. Dock hörs de väl och första gruppen upptäcks efter några få minuter. Innan vi ens påbörjat vår ansmygning flyttar de sig och försvinner i den klara julinatten.

Vi fortsätter genom fältet och plötsligt uppenbarar sig en ny grupp med små bruna grisar. Jag lägger upp vapnet men kombinationen; små vildsvin i fart, mörkret och en avstånd på runt 70 meter gör att jag inte känner mig kapabel till att lossa ett bra skott på frihand och jag väljer därför att avstå.

Vi byter åker och denna gången tar det inte lång tid för vi konstaterar att vi har vildsvin rakt framför oss där det ivrigt tuggas i den höga spannmålen. Jossan skickar fram mig och jag märker hur pulsen sakta öka. Där, bara ett meter framför mig står det en liten brungris. Skottet går och grisen ligger. Vi fortsätter genom fältet för att se om det finns fler kvar samtidigt som Jossan tar över som förstaskytt. När vi gått igenom fältet och bestämt oss för att vända ser vi två grupper med svin på väg emot oss. För en ”turist” från Värmland känns det numera som vi är omringade av tuggande vildsvin. Båda grupperna visar sig vara suggor med små kultingar och efter att de flytt sin väg väljer vi att ta oss tillbaka till den skjutna grisen för sen att åka hem till Jossans kök, där vi avslutar med ett glass rött och några skratt. Det har varit en vacker och actionfylld natt i spannmålen med goda vänner.