Jag kommer ihåg första gången jag fick träffa och hålla i min brorson för alra första fången. Jag va då 20 år gammal och han va bara några dagar gammal. Jag brast ut i glädjetårar när han las i min famn. Hade aldrig hållt nått så skört och fint i mina händer innan. Det va nio år sen det. Han tycks bara bli äldre och äldre medans en annan fortfarande är kvar vid 20 (ich).

Nu har han vuxit upp till en charmig och nyfiken pojke men ett oerhört lugn i sig. Så här om dagen fick jag höra att han snickrat ihop en vakkoja tillsamans med en kompis. Jag frågade vart han hade tänkt och sätta den, för om han hittade nått bra ställe kunde vi kanske sitta ihop och titta efter bock?

Sagt och gjort. Nån dag senare fick jag ett sms om att kojan va utsatt på ett hygge. Vi bestämde att den 16 augusti så skulle vi sitta där på kvällen och pyrcha efter bock. Plötsligt va premiären äntligen här! Jag hämtade honom vid 19.00 och så gav vi oss ut mot kojan. Han hade fått låna sin pappas fina kikare och jag bar bössan. Väl på plats slog vi oss ner i bekväma stolar och fällde upp plexiglas som dom satt för skjutgluggarna. Så imponerad över att pojkarna byggt den där kojan helt själva!

Vi satt väl en timme eller så när jag börjar se att tålamodet i pojken börjar tryta. Benen for mot golvet och jag bestämmer mig för att inte tysta ner honom utan bara berätta att man skulle kunna lägga in en  matta här så låter det inte så högt om man grejar med fötterna lite. Det går en kvart till och nu börjar han verkligen bli åless. Dax att dra fram sina berättar skils tänker jag. Berättar för honom lite om andra bockar jag skjutit och om hur spännande det varit. Om hur bockarna helt plötsligt bara kan står där mitt framför en. Och man fattar knappt hur de gick till. Klockan slår halv 9 och jag försöker säga till honom att det är egentligen inte fören nu det börjar bli riktigt spännande. Till klockan 21.00 får vi försöka hålla ut i alla fall. Han nickar instämmande. Vi sitter tysta en liten stund när plötsligt…… Från ingenstans kommer det ett rådjur. Jag boxar till en smått uttråkad pojk i sidan och säger till honom att få på sig hörselskydden. Pekar lite snabbt så han ska hinna se fart de är. Rådjuret är i språng. Va är det för nått da?!?! Visst är det väl små horn där mellan öronen i alla fall. Jag tar upp bössan och inser att jag har alderles för hög förstoring på kikarsiktet och kan inte hitta rådjuret. Hinner skruva ner och hittar rådjuret! Det tar ett skutt upp i en slänt och jag får bredsida. Han tittar på mig och jag inser att där finns horn mellan öronen minsann! Skottet går och rådjuret tecknar på träff. De vankar sig fram några meter men lägger sig stilla ner i en svacka. Det ligger säger jag och tittar på Thitus. YES ÄNTLIGEN!! skriker han ut. Vi går ner tillsamans och upp i slänten. Där ligger han. Vårt första vilt ihop. En inte helt vacker liten 4a. Det där är inte den vackraste bocken jag sett men tänk vilket fint minne vi fick till den säger jag och klappar om Thitus.

Han fick tomhylsan av mig och så ska han såklart få ha hornen på väggen hemma på sitt rum. Tänk att jag va den som fick tända elden i ett nytt jägarhjärta! För det kan jag nog lova, att här brevid mig sitter det en framtida jägare.

Tänk så bra på ålderns höst. När benen inte längre orkar bära en ut i skogen. Ja då kan ju Thitus rulla ut mig i rullstol och bära mig upp i tornen. Det måste väl bli ganska rättvist. Jag tar med honom ut nu när han är för ung att göra det själv och han tar med mig ut när jag blir för gammal att jaga själv.