Igår var en fantastisk vårdag och jag hade planerat att jaga bäver på kvällen. Det var varmt ute och jag hade bara linne på mig när jag var ute på min runda med hundarna. När det blev eftermiddag var jag ganska stressad, för jag ville hinna iväg i god tid för att få njuta av den fina vårkvällen.

Men som vanligt är man ingen tidskonstnär, och jag springer fram och tillbaka i huset stressad och kastar på mig jaktkläderna utan någon fundering över att det är vår ute.

Väl när jag sitter i bilen spelas hög musik och jag har en tillfredsställande känsla,  det är den där känslan när man vet att man ska ut på jakt och man släpper allt för en stund.

Framme på plats möter jag upp en jaktvän och vi ”pinnar på” det fanns  inte så mycket tid kvar innan mörkret faller. Här gör min stressiga dag sig påmind igen, jag har alldeles för mycket kläder på mig,  klädd för vinterjakt. Jag känner hur jag bara vill kasta iväg jacka och tröja, blev så otroligt varm.

Vi hinner gå i kanske 5 min tills vi ser den första bävern. Ringarna i vattnet avslöjar att något eventuellt sitter där. Det smaskande ljudet gör att vi kan konstatera att det är en bäver som sitter vid kanten. Jag smyger fram, ser lite av bävern. Finns inte mycket att hålla på även om den är nära men jag kan se huvudet på den.

Jag håller precis i ovankant på huvudet, tar ett sista andetag och kramar av skottet och det plaskar till,  jag går fram och där ligger årets första bäver.

Gick fort att få jaktlycka idag tänkte jag, och vill hoppa jämfota och göra segertecken men håller tillbaka när jag nu inte är själv, men blir så otroligt glad!!

Vi forsätter gå och här andas jag äntligen in den fina vårkvällen och känner ett lugn jag längtat efter en stressig dag.

Vi ser ytterligare två bävrar som ”vi skrämmer” eller studerade dem snarare. Ärligt så kände jag mig inte så pigg på att skjuta en till bäver nu, ville jag bara gå i sista kvällens ljus och njuta av lugnet.

Det var min jaktupplevelse från årets första bäverjakt.

/Josefin